.

Leo övar för fullt på att gå. Jag tittar på och känner mig stolt som en tupp. Han är så duktig. Han går bara några steg åt gången. Han kryper helst fortfarande, men om han står upp mot något och vill någon annanstans (inom hyfsat nära avstånd) så ger han sig på ett gåförsök. Vissa gånger lyckas han  och andra gånger går han bet :) Har inte riktigt hittat den rätta balansen ännu så han "halvspringer" dit han ska. Men träning ger färdighet! Känns alldeles underbart att se honom gå. Ska ju inte förglömma att han faktiskt haft först gips och sedan skor med skena emellan från att han var 3 månader tills att han var 8 månader. Det är ju ganska många månader av honoms liv (läs: halva livet). Så att se honom gå blir liksom som ett "kvitto" på att det verkar vara OK med hans fossing. Ska inte sticka under stolen med att både oro och rädsla funnits där och såklart gör det ibland fortfarande. Men nu kan jag i allafall, med egna ögon, se att han kan gå (om än stappligt å ostadigt) och att han kan använda foten på rätt sätt <3 Det betyder mycket <3

I går var Leos farfar, farmor och faster här och hälsade på. Dom firade 1-åringen med en massa fina presenter. Vi åt god mat och fika å hade en trevlig dag tillsammans.

I fredags fick vi ett telefonsamtal från dagis. Avdelning och datum för inskolning och nu bokat. Plötsligt känns det lite mera verkligt att det faktiskt snart är dags. Närmare bestämt 10 Januari.