.

Så är han äntligen hos oss, vår älskade Noah! 3915 g och 50 cm.

Onsdag 7/3 2012:

Jag lämnade Leo på dagis på morgonen. Åkte därefter hem och stökade på och bakade bullar. Lekte med tanken att detta bullbakande kanske skulle få igång något... Pratade med Josefine i telefonen å då hon sa samma sak så började jag hoppas :) Å sant så sant!!! Klockan 14 då jag åkte för att hämta hem mitt lejonhjärta från dagis så fick jag en värk på vägen dit, ännu en då jag höll på att klä på honom och ytterligare en då vi precis parkerade hemma på gården igen. Då började jag ana att nåt kanske var på G :) 

Mamma kom hit i samma veva som vi kom från dagis, för vi skulle äta nybakta bullar tillsammans... Vi fikade å värkarna fortsatte å jag ringde då till Jonas och sa att han kanske borde börja avsluta sin arbetsdag "Men du behöver inte stressa - det kan ju vara falskt alarm" (Dumma dumma Karin) Ringde även Mio eftersom vi hade planerat att hon skulle vara med Leo då det var dags! Sen ringde jag förlossningen där dom sa att vi skulle komma in för en koll å få åka hem igen om det nu visade sig vara falskt alarm... Men i alla fall så hade jag vett nog att ta med BB-väskan å kamera denna gång (om & Ifall att liksom)... Å tur var väl det!!!

Vi var på förlossningen klockan 15:45. En kurva visade täta värkar å fina <3 ljud. 16:00 gjordes en undersökning som visade att jag var helt öppen. Fick då en smärre panikattack då det stod klart för mig att ingen bedövning skulle hinnas med. Har sedan den dan jag fick veta att jag var gravid med bestämdhet sagt att denna gång SKA jag ha bedövning... Men men, det var bara att gilla läget å som tur var gick allt fort efter det, för klockan 17:00 kikade han ut. Lyckan var total å han är älskad från första sekund!

Allt gick alltså toppenbra! Å tusen miljoner tack till den underbara personen som kom på att man kan använda lustgas vid sånna här "inte-allt-för-osmärtsamma-tillfällen"... Den funkade ju klockrent!

Å nu så är vi hemma! Jonas stannade 1 natt med oss på BB. Sedan for han och hämtade Leo och dom kom tillsammans och hälsade på. Leos första reaktion på vår nya familjemedlem var bra. Han kramade honom, var försiktig och en gnutta avvaktande. På frågan om han tyckte att Noah var fin och söt svarade han dock "Inte jättemycket" ;) Jag och Noah stannade ytterligare en natt på BB och inväntade PKU-provet innan vi for hem!

Hittills har vår lille skruttunge inte gjort annat än ätit å sovit. Har bara fått se honom vaken i yttepytte stunder.

Det känns skönt att vara hemma nu. Skönt att allt har gått så bra! Nu har vi 2 barn att älska!!! Å jag tvivlar inte en sekund på huruvida kärleken kommer att räcka till. Den är nämligen oändlig å lite till ♥♥♥

Imorgon kommer bilder från dagarna på BB!