.

Vilken nattuggla jag blev da! Nädå, men har precis haft näsblod från h-vetet. Trodde seriöst att det aldrig skulle stoppa. Otäckt värre. Till och med Jonas hajjade till ;) Men nu har det gett med sig å jag har satt mig ute på altanen med datorn och tänker njuta en stund över att det kom en dag/kväll med riktig sommarvärme tillslut.

 

Jonas pappa har varit här i några dagar och hjälpt Jonas med diverse trix å fix. Dom har bland annat fixat en hel del med utsidan av garaget. Ska visa nån bild, men väntar tills vi fått nya garageporten också!

Har så gott som planerat klart Noahs namngivning nu. Det blir inte lika mycket folk som det var vid Leo å Fabbes namngivning, utan det blir bara för familjen. Den kommer att äga rum den 18 Augusti å nu då jag känner att jag börjar få koll och känner mig nöjd med innehållet så längtar jag riktigt mycket!!! Jag tror att det kommer bli en fin dag!

 

Mio (å Mille) bad om att få hitta på något tillsammans med Leo idag så dom har spenderat förmiddan tillsammans och hade haft det mycket mysigt. På eftermiddan var vi mest ute å njöt av sommar å sol. Till och med jag tog ett dopp i iskalla poolvattnet.

 

Imorgon börjar Jonas att arbeta igen. Känns trist, men jag har verkligen inte mage att klaga. För vi har fått vara ledig väldigt väldigt länge tillsammans denna sommar å vi har haft det mycket bra. Sen känns det som att det är dags att återuppta lite vardagsrutiner. Jag må vara en rutinnörd, men jag står fast vid att rutiner är viktigt och bra!

På eftermiddan imorgon kommer min vän Fia och hälsar på. Hon kommer att stanna några dagar och det känns galet roligt då det var över ett år sedan vi sågs sist!

 

Några bilder, sedan natt natt...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan inte påstå att jag varit den mest skrivflitiga här på senaste tiden... Men nu är det dags för ett inlägg tycker jag!

 

Idag hade jag och Leo riktigt härlig förmidda tillsammans. Jag kände att det verkligen var dax för lite egentid med min lejonunge så vi begav oss iväg på en tripp bara vi. Vi for först till älven och kastade lite stenar, sedan åkte vi ner på stan och tittade på allt roligt som fanns att se i parken. Vi käkade lunch på stan å köpte en glass till efterrätt. En mysförmidda helt enkelt <3 Tror vi båda behövde det. Känner inte riktigt igen Leo just för tillfället. Han testar oss till max och verkar verkligen slita ont med sina känslor. Kanske är det 3-års trotsen som börjar ta fart, eller så är det ett uttryck för att det börjar ha gått förlänge sedan vi hade riktiga vardagsrutiner (blir ju som det blir då både jag å Jonas är hemma och vi hittar på olika saker i tid å otid), skulle dock också kunna tänka mig att hans humör å beteende kan bero på att Noah blir äldre å tar mer plats och att det i sin tur resulterar i att det för Leo blir mer påtagligt att han faktiskt har en lillebror att dela uppmärksamhet och omvårdnad med. Det har som inte riktigt kommit nån reaktion på det tidigare - mer än lite smått då och då. Hur det än är så hoppas jag att det vänder fort- för jag tycker synd om vår grabb som verkar slita så ont med känslorna. Sen är det ju minst sagt inte jätteenkelt att själv vara så lugn och sansad som man egentligen hade önskat i vissa situationer. Erkännas skall att jag då och då lätt kan klassas som en trotsig unge själv. Ibland tryter tålamodet liksom.

Men... Trots lite trots då och då samt det faktum att sommarvärmen till största del lyst med sin frånvaro så har vi haft riktigt härliga veckor. Jonas börjar jobba nästa vecka så snart är dessa 7 lediga veckor tillsammans - som innan de började kändes som att de skulle vara i en evighet - slut. Men att tiden går rysligt fort är ju ingen nyhet direkt.

 

Vad har vi gjort då?

 

Vi har varit på en semestertripp till Hallen och hälsat på barnens farmor och farfar, vi har varit till stugan i Nordingrå i två omgångar, vi har gjort lite småutflykter, ätit massor med god mat å glass och vi (läs: främst Leo) har badat i både hav, älv, sjö, pool, på risön å på nya badhuset. Vidare har vi umgåtts med vänner å familj och bara tagit det lugnt en hel del också! 

 

 

 

 

 

 

 

I onsdags fyllde jag 30 år. Hade inga större planer för den dagen mer än att bjuda familjen på tårta, men jag blev minst sagt överraskad!

Dagen började med att jag fick gofrukost upp till sängen. Jag fick presenter av mina fina och Jonas sa att jag skulle göra mig färdig till klockan 8:30 för då skulle vi åka iväg. Fröken kontrollbehov tyckte att det kändes en smula läskigt att inte ha koll på läget - men jag gjorde som han sa och halv 9 begav vi oss härifrån. Bilen stannade vid Birsta City. Efter nån minut dök min käre fars bil upp brevid våran å han kom fram till våran bil och gav mig två kuvert. Present från honom å mamma samt från Anders m. familj. Jag gav Noah mat å sedan tog pappa och Jonas med sig Leo och Noah och lämnade mig alldeles ensam med massa shoppingpengar.. Vilket lyx! Så har någon hört om nån galning som sprang runt å var vild på Birsta i onsdags så var det jag ;) Vi möttes upp efter typ 4 timmar för att käka tillsammans samt för att Noah skulle få äta igen å sedan skiljdes vi åt nån timme igen innan vi samlade ihop oss å begav oss hemåt!

Väl hemma såg allt ut som vanligt ända tills jag öppnade dörren... GRATTISSSS! Jag blev så chockad så jag kastade igen dörren igen. Hahaha. Tacksam reaktion ;) Min å Jonas älskade familjer fanns alltså på plats och hade fixat så fint så fiiiint! God mat, tårta, presenter, blommor, femkamp, snacks å samkväm hela långa kvällen!

 

Tusen miljarder tack för allt!

Ni är guld värda å ni alla betyder massor för mig.

Å jag är bortskämd som har så fina människor runt om mig.  

 

 

 

 

 

 

 

---

---

Nu återstår en fest tillsammans med mina vänner. Den ska jag dock avvakta med till hösten då jag slutat amma. För då ska vi dricka vin i massor ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

♥ ♥ ♥ 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna fina blomma har smyckat våran trädgård fram tills igår. Nu är den tyvärr borta. Som av en händelse kom jag på tanken att fråga Leo om han visste vad som hänt med våran fina blomma (som det numera bara är en bladhög kvar av) Han funderade en stund och sa sedan "kanske ett barn förstört den".. Hmmm tänkte jag, det var ju faktiskt precis vad som var min första tanke också så jag fortsatte då med att undra om han visste vilket barn som förstört den. Här var jag nästan säker på vad svaret skulle bli då vår lille gosse nämligen har en förmåga att då och då skylla på Fabbe då han icket vill kännas vid att han själv gjort något tokigt (Fabbe har exembelvis enligt Leo målat på väggen uppe i våran trapp - å det står han fast vid trots att han såg att jag såg att det faktiskt var han som målade) ;) I alla fall så misstog jag mig där, för Leo berättade i nästa stund att barnet som förstört blomman hette Leo. Hade en lång diskussion med honom om att det var bra att han sa som det var, men att det inte är okej att förstöra saker med vilje å bla bla bla osv... En diskussion som senare visade sig vara obefogad att ha just där & då.  Senare kom det nämligen fram att min käre sambo klippt gräset och råkat fått med sig denna vackra blomma i farten. Så... Lika väl som vår son inland skyller ifrån sig på sin käre kusin så kan han alltså även "ta på sig" det han faktiskt är oskyldig till ;) Man ska alltså inte alltid hålla för troligt att det som sägs överensstämmer med sanningen.. Så kanske har han heller inte ätit köttbullar varje dag på förskolan.. vad vet jag? ;)

 

För övrigt så säger Jonas att han bara snuddade yttepyttelite vid blomman å att anledningen till att alla blad inte pallade den snuddningen var att blomman var färdigblommad för denna säsong... Hmmmm.. Jag vet inte ja ;)

 

Idag har jag varit ute på vift. Ensam. Jag var på stan och uträttade lite ärenden och sedan hade jag klipptid. Dock blev det inte riktigt som jag hade tänkt.. Eller, jo, dom risiga topparna är ju borta så det är ju bra. Men precis då jag hade satt mig tillrätta i "här-ska-du-sitta-i-typ en timme-å-bara-njuta-av ensamheten" frisörstolen så fick jag ett sms av Jonas där det stod att Noah vägrade ta flaskan.. Hade ingen tanke på att det skulle vara nåt problem för han har ju druckit urpumpad mjölk förut ju.. Blev så stressad så jag trodde jag skulle tuppa av där i stolen.. Väl hemma igen så kunde jag i alla fall lugnt konstatera att det inte var så dramatiskt som mina tankar, mitt i försöken till avkoppling, gjorde sken av. Min lilla gosnos hade varken hungrat ihjäl eller skrikit sig andlös ;)  Det hade gått bra trots lite problem med matningen!