.

Idag känns det som att jag är tokbakis. Kan dock bedyra att så inte är fallet. Däremot så har min kropp sagt ifrån efter en "lång"-prommis med Jonas, Leo och bobben igår förmiddags. Skönt med friskluft, men ack så oskönt det känns såhär efteråt. För första gången strejkar mina fogar och min rygg.. Sedan var jag på 30 års fest hos finaste Linda igår kväll. Detta medförde att jag inte sovit särskilt mycket- vilket nog är den största orsaken till "bakiskänslan"

I alla fall så hade vi en fantastiskt trevlig kväll och Linda är verkligen en hejdundrandes kock! Sååå god mat och efterrätt. Har sagt det förr, men det tåls att sägas igen: Jag har de finaste vännerna i hela världen <3

I går var det minsann ingen vanlig dag, för det var älskade Fabians andra födelsedag. Hurra hurra hurra!!! Snart ska vi på kalas och fira charmtrollet <3

Igår gick jag in i vecka 33. Bebisen ger sig till känna med jämna mellanrum. Ibland, då han rumlar runt som mest, känns det som att det plötsligt ska sticka ut ett ben eller nåt genom magen. Vid några tillfällen har jag kunnat se konturerna av en liten fossing ovanpå magen. I bland fastnar jag vid att bara sitta och titta på magen och det lilla liv som faktiskt rör sig där inne.. Trots att jag varit med om detta en gång tidigare så tycker jag att det känns riktigt häftigt, en aning overkligt och en smula läskigt... Hur ser han ut? Hur mår han? Är han lik sin bror? När tänker han komma ut? Vad ska han heta? Kommer allt gå bra? Å det som känns häftigast av allt är ju att jag vet att alla dessa frågor inom kort kommer finna sina svar och då kommer det plötsligt kännas som att detta, i nuläget, lilla ?frågetecknet? är den självklaraste i världen och alltid har funnits hos oss :)

Lääängtar!!!