.

...Ska vi till Sundsvall och träffa ortopeden. Det har nämligen redan gått ett halvår sedan förra besöket. Även om jag ser att allt ser bra ut - att Leo springer, hoppar och studsar obehindrat samt att han aldrig någonsin klagat över att han har ont i foten, så kan jag inte låta bli att ALLTID vara nervös inför dessa återbesök. Det är liksom en speciell känsla som kryper in i magen ju närmare besöket man kommer! Men hitills har denna känsla hoppat ur kroppen så fort besöket är avklarat, vilket jag hoppas och tror att den kommer att göra även denna gång!

 

Helgen har varit bra, men gått fort som vanligt. Vi har hälsat på Anders, Josefine, Fabian och Alex, varit ute och tittat så renoveringen går som den ska ;), varit i gympahallen på jobbet och härjat, träffat Mio och Milian, träffat Bobbo, ätit god mat och promenerat.

 

Noah är nu helt pigg i gen och det är full fart på honom!

 

 

 

Denna vecka har varit en jobbig vecka. Noah har haft massa feber och varit så olycklig och orolig! Stackars liten. Mammahjärtat har slitit ont. Såhär i efterhand är jag ganska övertygad om att det är 3-dagars-febern han haft. Febern avtog nämligen väldigt tvärt och dagarna efter blev han en prickig liten skruttunge! Nu börjar prickarna blekna bort och den vanliga busigheten å energin börjar visa sig igen ♥

 

Det har alltså inte hänt så mycket hos oss de senaste dagarna. All tid har gått till att ta hand om en opigg gosnos, som gråtit förtvivlat så fort man inte haft honom i famnen och samtidigt försökt aktivera ett lejon som det som vanligt varit full fart på!

 

I helgen är det dags för ett litet fixarryck här hemma igen. Jonas pappa kommer hit och hjälper till. Dom ska bland annat fixa klart nere i garaget. Vad jag och grabbarna ska hitta på i helgen vet jag inte riktigt ännu. Men lite finväder skulle inte sitta fel, så vi kan vara ute och få oss lite friskluft!

 

 

 

 

 

 

 

 

Här om dagen klädde vi om stolsdynorna på stolarna till matsalsbordet. Innan var dom klädd i vitt tyg- inte det smartaste då man har små barn - å kanske inte annars heller.. Dom var riktigt dassiga, fläckiga och fula! 

Nu köpte jag vaxduks-tyg! (superbilligt å många fina att välja mellan på jysk)

Fick den idén av en vän som hade sett det hemma hos en vän... 

Snacka om praktiskt! Nu är det bara att spilla, kladda å kleta hur mycket som helst. Ingen skada skedd. För det är minsann bara att ta trasan å torka av :) 

 

 

 

Igår kom Leo hem igen så nu är ordningen återställd. Har saknat honom väldigt mycket medan han varit borta. Det har liksom varit så tyst och tomt. Men nu är ordningen återställd och det är liv i luckan igen :)

Det var inte bara jag som blev glad då Leo kom hem. Hade jag på förhand vetat om hur Noah skulle reagera på Leos återkomst så hade jag haft filmkameran redo. För det var en riktigt rolig syn. Han blev så glad så glaaaaaaaaaad! Skrattade, sparkade med ben, viftade med armar och rent kastade sig mot Leo. Hihihi.. Kanske han också tycker att det varit lite väl lugnt här hemma i dessa dagar :) 

 

I allafall så har Leo haft det superbra hemma hos farfar och farmor. Han har berättat om massa roligheter som dom haft för sig. Att han fått åkt fyrhjuling är en favorit! Idag frågade jag honom om han ville åka dit igen någon gång. Svaret på det blev: "JA! Kan jag åka nu eller"? :) 

 

 

 

 

 

 

En bissing har kikat fram så mest troligt är det tandsprickning som har stört/ å fortfarande stör Noah! Nu ser han så där galet söt ut då han hela tiden känner med läppen å tungan på den nyuppkommna skumma vita hårda grejen i munnen :) 

 

Leo är i Hallen och besöker farmor och farfar. Hans första besök där utan oss. Lite halvjobbigt för hans mor och far då vi såklart saknar honom massor. Men superroligt för Leo som får umgås med å ha kvalitetstid med sina kära farföräldrar <3 

 

Hur hänger hatten annars då? Jo tack, det är bra!

Njuter i fullar drag över att känna mig som en människa igen. Slutet på amningen tog verkligen musten ur mig denna gång. De senaste dagarna har jag pysslat på med diverse saker som halkat efter då orken inte funnits. Har fixat med massvis av bilder, sorterat och fejjat runt i garderober och förråd, fixat fint med ljung på bron samt återupptagit mitt listskrivande på saker som jag vill göra, saker som skall fixas å så där . Nu känner jag igen mig själv igen. Å det känns mycket bra! 

 

Har även varit på jobbet och gjort en plan för föräldraledigheten/jobbstart. Jag kommer att börja jobba igen i början av Januari. Då blir Jonas hemma i 3 månader, sedan kommer jag att vara hemma igen tills det är dax för Noah att börja på förskola - vilket vår plan är att han kommer att göra i början av Augusti nästa år! 

 

Förövrigt kan jag än en gång bara konstatera att det är drygt att se film på 4:an på kvällen med sjukt mycket reklam och nyheter just när det är som mest spännande! Men Beck är ju spännande så okej da! 

 

 

 

 

Han vaknar och vill dricka välling

Han vaknar & snurrar runt på mage 

Han vaknar & gömmer sig under täcke å kudde, ångrar sig snabbt & skriker

Han vaknar & är ledsen

Han vaknar & "snackar"

och... Han bara vaknar.

 

Så har det sett ut de senaste veckorna och Leo har i samma veva börjat tycka det är en bra idé att kliva upp klockan 05:30. Så om jag är en smula tankspridd å disträ så beror det på att sömnen lyyyyyser med sin frånvaro. 

 

I allfall så har denna natt varit en sådan natt med omgångar av hjärtskärande gråt. Sådan gråt som rent sticker rakt in i hjärtat och får en att känna sig så in i attans hjälplös.. Välling å bära-omkring-vaggning gav föga resultat. Stackars lilla gosnosen! 

Min huvudmisstanke i "operation-felsökning" riktas mot TANDSPRICKNING (har dock misstänkt detta sedan han var 4 månader, så jag vet i sjutton längre). Men att han är irriterad i munnen går icket att ta miste på. Eller så är det magen som har börjat spöka igen. Vad det än är så sliter han väldigt ont å den oroliga mamman önskar såklart att hon kunde trolla bort det som stör!

 

Nu sover han på söta örat i allafall. Leo sitter och tittar på Pippi och jag känner mig som den mest slöaste mamman någonsin, som till och med tycker det känns jobbigt att fixa lunch idag. Å vad ska vi då äta. Jo, färdigstekta pannkakor som skall värmas i micron ;) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och Leo var ute på gården en stund efter middan. Jag drog upp en morot som både jag och Leo tyckte var jättestor. Sanningens ord är att vi tyckte att moroten var så stor så vi var tvungen att ta med och visa Jonas den, innan vi delade på den och åt upp den.

 

Det vittnar en del om vilken storlek det varit på resterande stackars morrötter som vuxit upp i lilla lådan i år.

Ingen lyckad morotsskörd här inte ;)

 

 

 

Plötsligt fick jag lite "vad-fasen-ska-jag-hitta-på-nu-då"-tid. Noah ligger å eftermiddagslurar och Leo blev hämtad av Mio för att besöka sibylla tillsammans med henne och Milian. På förmiddan idag var vi öppnis. Var evigheter sedan vi var där så det var riktigt skoj!

 

"Slut-på-energi-känner-mig-helt-utpumpad"-känslan har börjat släppa så jag antar att jag inte hade helt fel då jag hade amningen som huvudmisstänkt i "trötthetsdramat" ;)

Nu är jag på banan i gen! Å återigen har jag fått känna på vilken skillnade det är på att vara bara lite vanligt trött - och på att vara ingen-energi trött. Det är en himla skillnad vill jag lova!

 

Haha, mer än så blir det inte sagt denna gång - för nu vaknar min lille "powernap-bebis" å vill ha gröt nuuuuu!!!

 

På återseende :)

 

 

 

 

 

 

 

 Är det verkligen möjligt att det idag gått ett helt halvår sedan vår fina Noah kom ut till oss?

 

 

 

Noahs favvosysselsättnig just nu är att glida omkring i gåstolen. Det näst bästa är att bli omkringburen - men det räcker inte med att bara bära, utan man måste stanna upp å utforska alla saker som han spanat in runt om sig! Ibland rent studsar han i famnen på en och sträcker sig mot det han bestämt sig för att undersöka. Då han ligger på golvet/filten blir han väldigt snabbt frustrerad över att han inte tar sig fram dit han vill snabbt nog. Det snabbaste sättet han kan är att rulla flera gånger på raken - men det tycker han är en smula läskigt samtidigt som han blir väldans nöjd då han når sitt mål. Skräckblandad förtjusning lixom! Men som sagt.. gåstolen är det bästa - å jag har som en känsla av att det saker som man precis tycker att man fått Leo att börja låta bli - snart inte kommer få stå orörda längre ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

Leos härligt livliga fantasi fortsätter att få mitt hjärta att bli varmt! När någon nämner något om spöken eller döskallar så är han dock numera väldigt snabb med att tala om att dom inte finns på riktigt, utan bara i fantasin. Att dom oftare än ibland finns i Leos fantasi går det icket att ta miste på :) 

 

Han vill ogärna vara på övervåningen själv och en dag började jag prata med honom om det. Jag berättade för han att han förut brukade vara uppe själv på sitt rum och leka, och att han brukade tycka att det var roligt! Han tittade då lite frågande på mig, funderade en stund och sa sedan:

- Vart var spökerna då da?

 

Ett annat exempel där fantasin flödade är detta:  

 

Med en hård smäll kastade han igen dörren till lekrummet. Han stannade själv utanför, kikade in genom glasrutan och sa:

Han gick sedan därifrån, men vände sig ganska snart om och ropade:

 

Hahaha Älskade unge! ♥