Yabba dabba dooo...
Ibland händer det saker som gör att man, i samma stund som man får vetskap om det, bara vill skrika ut det till hela världen. Man fylls av ett lyckorus. Vill bara hoppa och studsa och kan bara inte sluta le... Efter en stud samlar man sig dock lite och inser att man behöver inte skrika ut det. Hela världen kommer varken hoppa, studsa eller le. Man känner sig istället bekväm med att inse att detta är stort för oss å att man bär på en liten lyckohemlis. Man fortsätter därmed att inte kunna sluta le. Att hoppa och studsa- fast i smyg ;)
Dock så skrek jag ganska tidigt ut detta till min inre värld- min familj, mina nära- de som ville le med oss och de som skulle finnas om leenden skulle bytas ut mot tårar.
IDAG kändes allt så himla verkligt! Så verkligt å så fantastiskt så att jag fick den där känslan igen av att bara vilja skrika rakt ut...
JAG ÄR MED BARN!
VI SKA FÅ EN BEBIS!
LEO SKA BLI STOREBROR!
YABBADABBADOOOO!!!
Lillisen idag vecka 19 (18+5) Beräknas komma till oss 9 Mars ♥
Åhh vad roligt! Grattis!
Grattis!!!!!!!!!
Åh, så skoj =)
Blir kul om decembergruppen träffas nånting framöver och även syskonen får komma med.
KRAM!
Lilla bebisen i magen, ska blir roligt och se dom andra bilderna sen om vi ses nån gång snart! :)
Kram!
Men vad roligt stort grattis!!
Stort GRATTIS Karin! Va skoj!!
KRAM
Och som jag hoppade och log hjärtat=).Kram
<3
Tack så mycket fina ni <3
Vad otroligt fint skrivet Karin! Fantastiskt med ultraljud! Nu längtar vi till mars (som för övrigt är en kanonmånad att få barn i..) så vi får se vad det är för krabat som bor i magen!
Åh vad mysigt! Kommer ihåg känslan när man fick se det lilla livet på ultraljudet första gången...en helt fantastisk upplevelse =)
-Kram-
