.

Jag har, av förklarliga skäl, lite svårt att sova många timmar på raken nu mera. Höfter, fogar å rygg pallar inte trycket helt enkelt ;) Jag får baxa mig upp ur sängen å går runt i huset å promenera lite för att efter en stund kunna göra ett nytt sovförsök! Den senaste veckan har jag blivit less på morgonkvisten å valt att kliva upp istället för att gå som en jojjo upp å ner från sängen. Jag må vara galen, men gud så jag har börjat uppskatta dessa små stunder! Att vara vaken ett par timmar innan det är dags att åka på jobbet. Att inte stressa utan ta allt i den takten man vill, att gå ut å hämta tidningen å läsa den i lugn och ro. Att hinna äta frukost i lugn och ro och sedan dessutom hinna med det goa morgon te:et. Å sist men inte minst, gå upp å väcka mina fina och då känna att jag bara behöver koncentrera mig på Leo. För jag själv är minsann klar sedan länge :)

Å nu på helgen är ju det hela ännu mera bättre. För skulle jag bli trött senare på dagen så är det nog lov att ta en liten middagslus!

Vad har hänt med mig? Jag som alltid älskat att sova så länge jag bara kan å har möjlighet... "Agda-95-varning" kanske? Eller så är det en undermedveten psykisk förberedelse på att det snart är dags att vara vaken var och varannan timme med en hungrig liten skrutt ;)